Författare: Tahereh Mafi
Orginal titel: Shatter me
Sidor: ca 300 (boken är hos mamma, och jag är hos pappa)
Första meningen: ?
Enligt adlibris.com; Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Jag hade enormt höga förväntningar på den här boken. Det kändes som om den skulle ha allt, Juliette's sårbarhet, fina ord och en bra handling. Men jag vet inte riktigt om jag kan säga att det är så. Boken är skriven riktigt fint. Hennes tankar kommer fram och jag gillar hur mycket är överstruket, saker hon vill säga eller tänker. Boken var fin i början. Adam var fin. Att han hade tittat på henne från avstånd är något jag tycker är gulligt.
Juliettes gåva är orginell, speciell, underbar, magnifik. Spoiler: Men när Adam & den onda killen som jag inte kommer ihåg vad han heter, kan röra henne tycker jag att hela idén förstörs. Allt hemskt om gåvan Tahereh skrivit känns.. bortblåst, onödigt. Hon hade nog en idé med det, men när man läser boken känns det besviket. Jag ville att hon skulle vara stark, bättre än alla, och aldrig behöva vika ner sig för någon! Slut.
Men i större del är Juliette så förvirrad. Vissa stunder verkar hon så stark, kan säga repliker och vara dryg och allmänt elak. Sen är hon så snäll och ensam och tom som om allt är borttaget från henne, vilket det är.
Sen att jag får en enorm Hungerspels känsla gör inget bättre. I slutet känns det exakt som om de kommer till District 13. Kanske inte superlikt, men att det finns en stad som vill motarbeta de som leder och har sitt 'ställe' under jorden är ju inte nytt direkt.
Jag kan inte säga att den här boken var superbra, men den är inte dålig då den har ett fint språk och fina karaktärer. Jag trodde det här var en ensamstående bok och tyckte slutet sög, men efter googlingar insåg jag att det är en serie på 4 böcker som kommer ut 2012/2013. Ska nog läsa dem och se om serien blir bättre, hur att utvecklas!
Betyg: 7/10
[en åsikt- känndes som del 1 i en serie]
0 kommentarer:
Skicka en kommentar